Från dröm till mardröm på en sekund

Ibland kan en händelse snabbt förändra så mycket. Det vet vi nog alla. Igår kväll var det väldigt nära att vårt liv hade kunnat få en ny riktning, men vi hade en lyckostjärna över oss.

För en kort stund befann vi oss i mardrömmen, på vår drömsemester.

Men det slutade lyckligt.

Det som inte får hända för en förälder hände. På en sekund så bestämde vår lilla Elsa sig för att springa över vägen på en gata här på Gran Canaria. I ögonvrån ser jag detta och hinner instinktivt ropa till, möjligtvis var det det som gjorde att Elsa hann reagera, stanna men troligen ramla. Men däcktjutet kom och skriket...plötsligt var vi för en stund i mardrömmen!

Ett kaos uppstod. Någon larmade ambulanser. Jag höll en chockad och blödande Elsa i famnen utan att veta vad som hade hänt med henne. Vår Ida och Alice som har sett detta är även de hysteriska...som tur är var våra vänner nära som vi skulle möta upp, samt ringde Hans sina föräldrar som bodde ett kvarter bort, utan att berätta hela sanningen först... Men de förstod nog när ambulanser och poliser strömmade till(lite väl många, men de reagerade väl snabbt när ett barn var inblandat.) Ur detta kaos in till sjukhus med ambulans. Barnen lugnade och under kontroll överlämnade till farmor och farfar och vänner, så även Hans åkte med. Tur det, för det var mycket administrativt med försäkring etc, inte vad vi är vana med i Sverige. Märkligt, det styrs av vilka försäkringar man har som vilket sjukhus ambulansen tar en till, privata eller statliga...

Hur som helst så röntgas Elsa först, glädjande inga tecken på frakturer. Bedömningen av hennes tillstånd gjorde att inga allvarliga inre skador eller huvudskador fanns. Återstod var en skinnflådd fot och några djupa sår. Efter omständigheter så var detta glädjande. Ihopsydd så hoppas vi det stannar där utan framtida men. Puh.

Nu ett drygt dygn senare utan sömn så börjar man inse hur glad man ska vara för livet. Hur små sekundsnabba händelser kan påverka livet i ena eller andra riktningen. Här var det riktigt nära.

Elsa då? Jo denna tappra kämpe har nu piggnat till rejält ikväll. Vi kom hem under natten och hon höll oss vakna hela natten. Under dagen har hon inte klagat mycket på smärta när hon suttit i soffan eller vagnen med sitt gipsade ben. Tvärtom verkat utnyttjat läget med 100% uppassning och uppmärksamhet... Vi var i eftermiddags och såg över såret och bytte förband(ajajaj..) och det verkar läka normalt. Känns tryggt att åka hem redan på måndag till svenska sjukvården. Ett besök i leksaksaffären hjälpte nog under dagen, hon somnade nyligen sött in bredvid sina nya husdjur Lisa och Anna (en katt och en hund)....

Ida har idag sagt att hon tror hon såg vad som hände. Troligen hann Elsa reagera och vände men ramlade och bilen körde över eller delvis körde över foten. Foten är lite demolerad men det verkar bara vara ytliga skador, förutom några sydda sår, troligtvis efter skoknäppen.

(föraren var en äldre tysk farbror som tror att han hann väja)

Exakt vad som hände vet vi inte, men det viktiga är att det gick bra.

Lite eftertanke.

Ta hand om er alla, krama er nära.

Värdesätt livet.

kramar Josefine♡